Hipp hipp Hurra!

 För 5 år sen låg jag och väntade på ett dropp som skulle få igång förlossningen

5år! Lilla älskade unge vad stor du har blivit 

Om jag för 5 år sen fått se in i framtiden hade jag blivit matt av allt vi skulle igenom men också salig över vilken underbar tjej du skulle bli.

För det är du, du är du och det finns bara en som du

Jag vet ingen annan som har de funderingarna du har, tydligen faller de utanför mallen men just nu spelar det ingen roll.

Vem har gjort mallen? Vem har bestämt att du är handikappad? Vem är normal? Du ser saker på ett helt självklart sätt. Du ser människor precis som de är, det går inte att lura dig

De som säger att du inte läser av har fel, du ser allt men inte på samma sätt.

Brevid mig ligger en liten hög med presenter, kanske inte vad alla barn hade velat ha men vad spelar det för roll?

Om jag för 1 år sen kunnat se in i framtiden, när allt var kris och kaos hade jag blivit full av tillförsikt.

Det går, allt går, man blir lycklig igen och livet kommer inte alltid att vara mörka dagar.

Ni som är mitt i kaoset just nu, det blir bättre och ni kommer att se världen på ett nytt sätt när ni är igenom det.

Lilla stora underbara M, grattis på din födelsedag!

Flexibel!

Så här lät det vid läggning igår

M; när jag blir stor tänker jag gifta mig med dig

Jag; tack men det går inte vännen man får inte gifta sig med sina mammor

M; nähä, då gifter jag mig med pappa istället!

Långsamma funderingar

Vi och jag har haft en lång period med en massa funderingar och känslor.
Nu känns det som vi nått det vägskäl där vi verkligen väljer en väg och då kan jag också skriva om det.

Sen vi började på HAB har vi försökt att balansera vad vi känner och vad de säger och försöka få ihop ett sätt att bemöta och träna M.
Det har inte gått! Jag funderar ständigt på det och ändå har vi inte kommit igång med någon träning eller helhetsbemötande.

Nu har vi bestämt oss för att vi kan inte kompromissa, vi kan inte försöka få ihop det vi vet och känner i hjärtat är det rätta med de råd som HAB ger oss. Det är en omöjlig ekvation.

I Sverige är just nu beteendeterapi det mest populära, det ger mätabara(viktigt har jag förstått) och tydliga resultat genom upprepning.
Metoden kallas i Sverige för IBT men även ABA eller Lovvasmetoden. Grunden är att autism är ett beteendeproblem och att man kan nå dessa barn genom att nöta in kognitiv kunskap.
Jag vet att många tycker att deras barn gjort oerhörda framsteg vilket de säkert har och jag vet att jag förmodligen sårar några med mina starka åsikter men jag tycker inte om metoden.
Utan tvekan genomförs den med mycket kärlek av de föräldrar jag känner till men det går tvärtemot allt jag vet om barn och allt jag vet om M.

Istället ska vi försöka att så långt det är möjligt applicera principerna från SonRise på våra liv.
Vi kommer inte att kunna ha M hemma på heltid tyvärr men jag tror ändå att metoden kommer att förändra mycket för M och för oss.
Inte bara för vår syn på autismen utan för den förändrade synen på allt annat också.
Jag ska författa ett mail till HAB och hoppas på deras stöd i detta, förhoppningsvis finns det någon där som kan tänka utanför landstingets mall.