Långsamma funderingar

Vi och jag har haft en lång period med en massa funderingar och känslor.
Nu känns det som vi nått det vägskäl där vi verkligen väljer en väg och då kan jag också skriva om det.

Sen vi började på HAB har vi försökt att balansera vad vi känner och vad de säger och försöka få ihop ett sätt att bemöta och träna M.
Det har inte gått! Jag funderar ständigt på det och ändå har vi inte kommit igång med någon träning eller helhetsbemötande.

Nu har vi bestämt oss för att vi kan inte kompromissa, vi kan inte försöka få ihop det vi vet och känner i hjärtat är det rätta med de råd som HAB ger oss. Det är en omöjlig ekvation.

I Sverige är just nu beteendeterapi det mest populära, det ger mätabara(viktigt har jag förstått) och tydliga resultat genom upprepning.
Metoden kallas i Sverige för IBT men även ABA eller Lovvasmetoden. Grunden är att autism är ett beteendeproblem och att man kan nå dessa barn genom att nöta in kognitiv kunskap.
Jag vet att många tycker att deras barn gjort oerhörda framsteg vilket de säkert har och jag vet att jag förmodligen sårar några med mina starka åsikter men jag tycker inte om metoden.
Utan tvekan genomförs den med mycket kärlek av de föräldrar jag känner till men det går tvärtemot allt jag vet om barn och allt jag vet om M.

Istället ska vi försöka att så långt det är möjligt applicera principerna från SonRise på våra liv.
Vi kommer inte att kunna ha M hemma på heltid tyvärr men jag tror ändå att metoden kommer att förändra mycket för M och för oss.
Inte bara för vår syn på autismen utan för den förändrade synen på allt annat också.
Jag ska författa ett mail till HAB och hoppas på deras stöd i detta, förhoppningsvis finns det någon där som kan tänka utanför landstingets mall.